SULJE
Självporträtt, ur dagboken 1931

Det muntra självporträttet tar betraktaren ut i Stockholmsnatten, på studieflickans väg hem. Flickans habitus utstrålar den unga studentskans frihet och djärvhet. Kvinnlighetens färgglada tecken lyser mot stadens svarta natt: den sorglöst visslande gestalten njuter av sin rätt att röra sig ensam i natten utan att underkasta sig den kvinnliga, ångestfyllda rädslan för landsvägen – men tittar man närmare granskar flickan sin omgivning med onaturligt stora ögon.

Målningens vilda upprymdhet avslöjar också Toves stora lättnad över att skolplikten är över: ”Nu är jag en fri ung dam, för skole har för eviga tider slutit sitt gap bakom mig. Och nu skall jag börja leva”, skrev Tove i maj 1930. På hösten skrev hon in sig på Tekniska skolan i Stockholm med inriktning på reklamteckning och formgivning. Hennes dröm var att senare söka sig till Akademien. Hösten 1931 fortsatte Tove studierna vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm på avdelningen för tryck- och konsthantverk, en illustratörs- och reklamtecknarutbildning med ämnen som högre konstindustriell fackteckning, skrift och heraldik, figurteckning, dekorativ målning och bokhantverk.

Färgerna var viktiga för Tove redan då. Överläraren Brandtbergs kommentar om målningen betydde mycket för henne: ”Idag höll jag på med en temperamålning som intresserade mig mycket. Arg som ett bi förstås – rädd för eventuella hånfulla kritiker, färg opp över örona och i pytsar på tre m:s omkrets, slarvar iväg i vild fart, illröd och nervös – kort sagt, sådan jag är när någonting intresserar mig. Kom Brantberg. Ställde sig bakom och bara titta. Jag kröp ihop, slickade i idel distraktion och nervositet på penseln och fick halsen full av formalin. - Fröken, sa Brandtberg, - Sätter för mycket färg. Paus. Sedan: - Sök in i Akademien. Det är skäl till det. Sade och försvann. Nu är jag så stolt att det nästan verkar obehagligt.” (Ur dagboken 1932.)