SULJE
Självporträtt 1930

Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet försvårade all konstnärlig verksamhet och det var ytterst svårt för de unga konstnärerna att få delta i utställningar. Självporträttet från år 1930 var Toves första verk på en offentlig utställning. Med kolteckningen på utställningen Humoristerna år 1933 slöts cirkeln kring Tove Janssons karriär som bildkonstnär, för den visades också på hennes sista utställning med nya verk år 1975.

”Jag donar” är ett återkommande uttryck i den unga Toves dagböcker. ”Att dona” är att göra, att vara igång, finna en idé och arbeta med den: allting styrdes av arbete – och lust. Tove var bara 14 år när hennes första illustrationer publicerades i tidningar. År 1933, dvs. samma år som hennes verk visades på offentlig utställning, publicerades också hennes första bilderbok. Hennes inställning till arbete hade mognat i konstnärshemmet till något mycket intensivt och självklart.”Det enda ärliga är lusten; önskan, glädjen – och ingenting som jag tvingat mig till har nånsin blivit till fröjd för min omgivning, ” skriver hon i april 1955. [Boel Westin s. 20]

Självporträtt, dagböcker och brev var naturliga sätt för Tove att teckna ner olika skeden i sitt liv – hon skrev aldrig någon egentlig självbiografi. När hon sökte formerna för sin egen konstnärsidentitet på 1930- och 40-talet producerade hon också självporträtt i rask takt.

År 2007, efter Tove Janssons död, publicerades professor Boel Westins biografi Tove Jansson - Ord, bild, liv. Den beskriver på ett mycket förtjänstfullt sätt Tove Janssons liv och konstnärskarriär genom hennes brev, dagboksanteckningar och hennes mångsidiga produktion.