kuva
ATELJÉN

År 1944 flyttade Tove till sin tornateljé på Ulrikasborgsgatan 1.

”Här ser kusligt ut efter bombningen, inga fönster, sprickor överallt, stora stycken av väggen nerfallna, kamin och batterier demolerade. Men den är ändå min stora dröm – väldig – 7,70 i fyrkant. Och med ett litet rum bredvid att bo i.”

I sitt brev till Eva Konikoff gav Tove en livlig beskrivning av ateljén:
”En kolossal, snirklad kamin i Jugendstil och en komisk gammal dörr med gröna och röda glasfönster. En ateljé som man kan arbeta på att göra vacker ett helt liv om man vill. Och bredvid den ett osymmetriskt vitkalkat rum där jag kan ha all min kvinnliga bråte, allt mjukt, lekfullt, grant och personligt, med två fönster under taket.”

Ateljén på Ulrikasborgsgatan blev Toves hem och arbetsmiljö flera årtionden framöver. Från första början älskade Tove sin ateljé mycket högt, även om den var iskall på hösten och vintern. Ett par år senare hotades hon dessutom av vräkning.
”Jag har försökt bygga upp ett hem, en idealateljé i det torn jag drömt om i hela mitt liv och nu tackat Musan för varje morgon. Och så kommer en avriven papperslapp att jag kan ge mig av vart jag bäst vill den första september. Det är det samhällsliv, det civiliserade stadsliv jag alltid hållit styvt på.”

Under årens lopp fick hon flera vräkningshot, och först drygt tio år senare blev tornet hennes eget.

År 1972 var Tove i första förslagsrum för en plats i Diktarhemmet i Borgå. Hon tackade nej, även om hon erkände att det var den största möjliga ära som en svenskspråkig författare kunde förlänas i Finland. Den rymliga och ljusa ateljén på Ulrikasborgsgatan var hennes hem, och den kunde hon inte lämna. Där kunde hon vara i fred, ägna sig åt att skriva och måla, och själv bestämma hur mycket hon ville visa sig i offentligheten. Hon trodde inte att hon på samma sätt skulle kunna bestämma över sin egen frihet i Diktarhemmet. Därför ville hon gärna överlåta sin plats i Diktarhemmet till en författare i ”verkligt behov av denna idealiska plats för arbete och familjeliv.”